Uppdatering av ruvningen

Ja, jag ser väldigt mycket fram emot att få kycklingarna. Det finns flera orsaker till att vi skaffar höns. För att få ägg och kunna göra goda soppor är en anledning men en annan är också att jag vill att mina ägg-görare ska må bra och äta bra mat och inte lida en stor del av livet. Eftersom vårt hönshus inte riktigt är färdigt ännu och kyckligarna inte kläckts så är jag relativt ofta uppe i hönshuset där äggen ruvas och jag har insett att jag blir väldigt lugn och glad av att se hönorna springa runt och spana och picka mask och göra vad de nu gör. De två finaste i hönshuset är de två tupparna men eftersom mina besök i hönshuset oftast är i den riktigt arla morronstunden är jag varje gång glad över att vi inte ska ha tupp, för jisses vad de galer.

Så hemmabryggt te, spikmatta, lugn och ro i all ära. Jag tror att livet med höns kommer att bli roligt och att deras kuttrande kommer att få mig på gott humör.

Nu är det konstaterat att det finns tre hönor som sköter sig och ruvar på ägg. En av dem är min.

Hönan till höger har stenkoll på mig när jag traskar runt i hönshuset - jag gillar henne

Men sen finns det ju ett rede där det är oreda. Det finns ägg där (en del av dem har den hönsansvarige lagt dit) men de flesta gånger jag är på besök så är hönan på vift. Just idag så låg hon där men blev väldigt orolig när jag öppnade dörren och hon började hoppa och studsa och kackla och sprang ut och varnade de andra. Jag vågar inte känna ifall äggen är varma, men jag känner inte att hon och jag connectar så bra.

Här är hon på väg bort från redet

Hur det än blir så ser jag fram emot kacklet i min egen trädgård och alla ägg jag ska plocka till hösten, kanske till och med något under sommaren.